larsig

Det här bli nog ett något mer eftertänksamt inlägg. Det känns nästan som att det står på tur nu. Välkomna!


Vill bara börja med att säga det att när jag funderar för mig själv och skriver det här så finns det faktiskt en liten baktanke bakom det hela. Ofta så kan nämligen jag själv, när jag läser något filosofiskt, själv börja tänka (wohoo!) och antingen förkasta hela resonemanget eller möjligtvis instämma i en del av det. Den processen där du frågar dig själv vad du tycker tror jag är ganska viktig. Så utifall att jag nu skriver något substantiellt- kom ihåg- ta dig en kopp starkt kaffe och låt din dryck beblanda sig med mina avklädda tankar. Kanske så blir allt till ett vackert doftande tankemässigt genombrott för dig?

Jag har nog varit inne på samma spår tidigare men nu tänkte jag hänge mig i ett helt inlägg för det här. Ibland, vilket nog inte är någon större hemlighet, så kan det hända att man saknar något. Familjen, de gamla kompisarna eller bara det gamla huset där du växte upp. Just nu så slogs jag av en sån känsla. Nu när jag lugnat ned mig för en gångs skull och inte rör mig utåt en lördagkväll så antar jag att jag har tid att bara fundera. I mitt fall så är det så att jag just nu saknar något bortom skolan, familjen och alla underbara vänner. Den här insikten brukar drabba mig någon gång varje månad. Det förklarar nog delvis mina ständigt återkommande utekvällar misstänker jag. Nä. just nu så hade jag väldigt gärna förpassat mig till en vedeldad stuga någonstans i vildmarken med endast en kaffebryggare och en munspelande lapptös. Jag tror att mina gamla vänner skrockar igenkännande åt det där, "Lars' våta dröm:  kaffe, blues och trädlukt...
Just den där munspelande lapptösen vet jag inte vart hon är. Tycker att renvandringen borde släpa med sig en eller annan lappska hit till Umeå men det verkar som om de stannar hemma. Min gamla mattelärare lärde mig en sak som jag sent ska glömma: "det SKA gå trögt". Det är kanske vitsen med det hela, när du väl kommer till det ögonblicket där du kan konstatera att du inte kan ha det bättre än så här så är det ljuva att du vet att du slitit för det. Till en viss grad åtminstone. Det är nog bara att borra ned ansiktet och skaffa någon underlig apparatur. En sån där som tydligt piper när en renridande jänta har sina vägar förbi västerbottenkusten.

Ska slutligen bara konstatera att om det finns något som liknar pånyttfödelse och om jag då skulle bli pånyttfödd så vet jag att jag utan vidare diskussion skulle födas någonstans i västern tillsammans med slätter och några hårt åtgångna hästar, säkert med livshotande sjukdomar också. Där skulle jag bygga mig en gitarr, tre strängar, då jag inte kan fara in till stan där en ondskefull bov härjar. Ut' på vischan skull ji spel min djävfulens mutsik å lef mitt lif vind för våg. Fogerty håller med mig det hör jag. Jodå, ett liv som en ambulerande hankatt utan självinsikt men med luffarens tunga bagage. Det vore något. 

Kommit fram till något? Kanske väckte jag sedan länge glömda minnen? Om ni har avnjutit den här sprituella seansen  så kan jag informera er om att jag förbrukat mina gudomliga krafter för åtminstone ett halvår. Nästa gång är jag tillbaka med triviala studenterfarenheter. Yes! 

// God with a touch of crazy! HAHA 

  

God fortsättning till er alla, från mig alla


Ett händelserikt år är över och ett nytt tar vid. Ingen domedag ännu ser det ut som, 2012 blir nog värre däremot. Det är då de där indianerna spådde att det skulle gå lite åt fanders. Jodå, då kan det allt bli jobbigt må du tro. Hrmh...

Jag har börjat fråga mig själv vad tusan det är jag bloggar om egentligen, och hur jag gör det. Jag lägger antingen an en ton som är överdrivet knasig eller en som är precis det motsatta. Jag tror nog att det har att göra med att jag vill behålla mina två trogna läsare så gärna så att jag säljer mig själv lite väl billigt, euroshopper- billigt. Men jag måste erkänna att det är lite småroligt att fånga en av mina många knasiga tankar, starta min tankemässiga labyrint och se om jag kommer fram till något revolutionerande. Oftast så är nog minotauren där och hindrar min briljans...

Anywho...jo, jag har en fundering faktiskt. Som trumslagare så stör jag mig på många grundfel i samhället. Bland annat när man lyssnar på musik och känner för att klappa med. Många klappar på bastrumman, även fast det är urdumt, när man ju ska klappa på virveln, på 2:an och 4:an istället. Det stör mig katastrofalt mycket när man går på någon föreställning och hör pöbeln klappa all over the place. Men vad vore en perfekt värld? Mer korrekt ur taktsynpunkt definitivt...

Jag ska avslutningsvis bara säga att nyår var riktigt trevligt och fartfyllt. Själv så avnjöt jag en släktmiddag och sedermera också ett tolvslag bland kompisar i ett pimpat garage. Bra musik + Bra folk = Bra kväll i garage

Välkommen 2009, må du stanna precis ett år och intet längre!

Kronus, Mixtraren av tid IX

Så har den första söndagen kommit och med den ännu ett sinnrikt blogginlägg. Ha!

Tidigare sade jag att det till viss del är skönt att julen är över, men i någon mening så tar nog aldrig julen slut. Det är ett årligt tillfälle för släkten att träffas, skratta och må bra. När julen sedan är över och det nya året är invigt så kan man glatt konstatera att även om man inte alltid har möjlighet att träffas under övriga delar av året så kommer det ännu en jul och ännu ett nyår- och ännu en fröjdig släktträff. Juletid är andlig frid!

Igår så såg jag en gammal dokumentär om Hank Williams, av vissa även kallad "Rockens urfader", som var väldigt gripande. Den som någonsing känner för att djupdyka in i skallen på ett musikaliskt geni borde definitivt se den dokumentären. I filmen skildras ett liv präglat av kvinnosvek, omåttligt drickande och självförakt. Tre ingredienser som gjorde Hank Williams till en av tidernas bästa låtskrivare och definitivt en av de bästa Country- sångarna. Jag inbillar mig att även fast mycket är tiltlaget och dramatiserat så hjälper det till för att få igång de gamla filosofiska kugghjulen. Något som jag tror i sin tur leder till humanistiska framsteg. Testa själv!

Ojojoj, kliade mig just i skägget och oj så det kliade tillbaka...tror att jag vart lite för djupsinnig just, då säger kroppen direkt ifrån! Hur än det är så hade jag ikväll tänkt umgås med gamla klasskompisar och skratta över lite "Rockband" och några falska toner. We'll make the dogs wish they were deaf! Rykten säger att ingen av oss är Idol- Danny, men huset är ljudisolerat och ska nog hålla några sura toner. Glöggen ska värma brustna Kalix- hjärtan likt No Hablas en skrattglad fredagkväll!

Nu kommer alla händelser lite i otakt med mitt bloggande så eventuellt att min "Söndag morgon- regel" sätts lite åt sidan för en stund, men avsikten är i alla fall att söndag morgon ska innebära självrannsakan. Nu på nyår så har jag en underlig känsla av att jag lär ha spörsmål att dryfta med omvärlden.

Jag önskar alla läsare ett Gott Nytt År och en trevlig söndagkväll!

Hej allesammans!

God sed är väl att berätta lite kortfattat om vem jag är och lite om hur det kommer sig att jag är sådan men det tänkte jag helt enkelt hoppa över. Oavsett vilka och hur många som läser det jag nu skriver så skriver jag det för ingen annan än mig själv; sen så är det alltid en bonus om det faktiskt finns de som läser en jägmästares biktprotokoll.

Första inlägget i min blogg blir alltså på annandag jul, den 26:e, då jag istället för att ha en veckolig bikt på facebook sökt mig annastädes. Något som är mig heligt vad gäller bloggande är att jag när jag skriver i min blogg lyssnar på musik. Mycket kommer att handla om musik i min blogg eftersom att jag själv är innerligt hänförd av harmonier och stundtals lite otakt också. Nu när jag sitter och skriver kan jag glatt erkänna att min fot stampar till ett ylande munspel och en lite ostämd gitarr. Precis som det ska vara...

För att inhölja min blogg i lite mystik så säger jag alltid A men aldrig B, lite för att det blir så mycket roligare då. Nu tror jag att ni vet de regler efter vilka jag förhåller mig till. Så jag kommer hädanefter att rikta in mig på söndagar och lite mer precist, söndag MORGON. Tiden för eftertanke och reflektion, dagen då Newton och Einstein säkerligen hade sina toppar, dagen då Zlatan och Mild lyckades med det lilla extra på träningarna. Då kommer jag även att delge mina djuplodande oljeborrar till tankar.

Så här efter jul har jag bara en sak att säga: julen är underbar de få dagar den varar, men till syvende och sist så känns det lite skönt att vara tillbaka i vardagen, och för mig då även i Kalix. Allt har sitt slut, även julen, då den ju dansas ut...

Tack och hej för visat intresse, tidigt på söndag kommer jag att återkomma och då är ni inget annat än hjärtligt välkomna att titta förbi och skåda min skapelse. Glöm inte glöggen ikväll!