Jordskorpedjupt
Det här bli nog ett något mer eftertänksamt inlägg. Det känns nästan som att det står på tur nu. Välkomna!
Vill bara börja med att säga det att när jag funderar för mig själv och skriver det här så finns det faktiskt en liten baktanke bakom det hela. Ofta så kan nämligen jag själv, när jag läser något filosofiskt, själv börja tänka (wohoo!) och antingen förkasta hela resonemanget eller möjligtvis instämma i en del av det. Den processen där du frågar dig själv vad du tycker tror jag är ganska viktig. Så utifall att jag nu skriver något substantiellt- kom ihåg- ta dig en kopp starkt kaffe och låt din dryck beblanda sig med mina avklädda tankar. Kanske så blir allt till ett vackert doftande tankemässigt genombrott för dig?
Jag har nog varit inne på samma spår tidigare men nu tänkte jag hänge mig i ett helt inlägg för det här. Ibland, vilket nog inte är någon större hemlighet, så kan det hända att man saknar något. Familjen, de gamla kompisarna eller bara det gamla huset där du växte upp. Just nu så slogs jag av en sån känsla. Nu när jag lugnat ned mig för en gångs skull och inte rör mig utåt en lördagkväll så antar jag att jag har tid att bara fundera. I mitt fall så är det så att jag just nu saknar något bortom skolan, familjen och alla underbara vänner. Den här insikten brukar drabba mig någon gång varje månad. Det förklarar nog delvis mina ständigt återkommande utekvällar misstänker jag. Nä. just nu så hade jag väldigt gärna förpassat mig till en vedeldad stuga någonstans i vildmarken med endast en kaffebryggare och en munspelande lapptös. Jag tror att mina gamla vänner skrockar igenkännande åt det där, "Lars' våta dröm: kaffe, blues och trädlukt...
Just den där munspelande lapptösen vet jag inte vart hon är. Tycker att renvandringen borde släpa med sig en eller annan lappska hit till Umeå men det verkar som om de stannar hemma. Min gamla mattelärare lärde mig en sak som jag sent ska glömma: "det SKA gå trögt". Det är kanske vitsen med det hela, när du väl kommer till det ögonblicket där du kan konstatera att du inte kan ha det bättre än så här så är det ljuva att du vet att du slitit för det. Till en viss grad åtminstone. Det är nog bara att borra ned ansiktet och skaffa någon underlig apparatur. En sån där som tydligt piper när en renridande jänta har sina vägar förbi västerbottenkusten.
Ska slutligen bara konstatera att om det finns något som liknar pånyttfödelse och om jag då skulle bli pånyttfödd så vet jag att jag utan vidare diskussion skulle födas någonstans i västern tillsammans med slätter och några hårt åtgångna hästar, säkert med livshotande sjukdomar också. Där skulle jag bygga mig en gitarr, tre strängar, då jag inte kan fara in till stan där en ondskefull bov härjar. Ut' på vischan skull ji spel min djävfulens mutsik å lef mitt lif vind för våg. Fogerty håller med mig det hör jag. Jodå, ett liv som en ambulerande hankatt utan självinsikt men med luffarens tunga bagage. Det vore något.
Kommit fram till något? Kanske väckte jag sedan länge glömda minnen? Om ni har avnjutit den här sprituella seansen så kan jag informera er om att jag förbrukat mina gudomliga krafter för åtminstone ett halvår. Nästa gång är jag tillbaka med triviala studenterfarenheter. Yes!
// God with a touch of crazy! HAHA
