Första tentan avklarad
Så var årets första avklarad, hur den gick får jag nog inte veta före helgen. Hur som havrefras så var det obeskrivligt skönt att komma hem efter tentan. Dels så kändes den helt ok men framförallt så har den förpestat den senare delen lovet- samt att jag också varit sjuk. Det var helt enkelt en hård start, men det är skönt att ha tagit sig förbi den milahöga häcken. Förhoppningsvis så släpper förkylningen och livet börjar likna glansdagarna. Några dagar innan nyår då givetvis!
För då mådde jag underbart, svävade på moln och allt det där. Sen slog tentastressen och förkylningen till- "What goes up must come down". Måste säga det, att den dagliga timman som det sammanlagt tar att gå till och från skolan, de välbekanta korridorerna och ett lite småstökigt vardagsrum är alla efterlängtade. När man väl vant sig vid att bo på behörigt avstånd från föräldrar, så tror jag att det är svårt att bara spola tillbaka. För nu så får jag sköta tvätten själv, laga mat under insyn av Axel (Ze head chef) och bara bete mig lite smådräggigt. Livet som singel är inte bättre än vad man gör det till, men jag kan knepen att göra det precis så bra som det kan bli!
Med AC/DC i hörlurarna så tänker jag bara på dåliga bloggämnen. Jag tror att de har upnått nirvana, de vet nog vad det hela går ut på. Bon Scott visste det säkerligen, innan det att han av en ren händelse fick för stor insyn i det hela- and died a death befitting of a true hero. Om jag skulle kunna göra någon död ogjord, vilken som helst, så skulle jag definitivt välja mellan Jesus och Bon Scott. Båda profeter i dess sanna mening!
Från ingenstans så har dessutom fotbollssuget krypit tillbaka. Ryggen har inte sagt ifrån på länge och det pirrar till lite i benen när jag ser Messi och Ronaldo. Tror att det som drog mig till sporten dels var det att jag var ganska hyfsad i det men sen framförallt att det var kul att få vara en liten Lucifer emellan åt. Göra en Henke och nypa någon där det känns eller bara retas som i Monthy Python. God I miss them ol' days...
Kan kort bara nämna att jag haft lite problem med att publicera på bloggen här så därför så har en del inlägg inte kommit till stånd. Men nu hoppas jag att jag blivit kvitt problemet och att jag därmed kan skriva närhelst jag känner för det. Som idag- bara lägga sig i sängen och skriva. Det blir säkert något inlägg under helgen. Vi får höras då, arrivederci!
// Grynolf "Grytan" Bertilsdottir
För då mådde jag underbart, svävade på moln och allt det där. Sen slog tentastressen och förkylningen till- "What goes up must come down". Måste säga det, att den dagliga timman som det sammanlagt tar att gå till och från skolan, de välbekanta korridorerna och ett lite småstökigt vardagsrum är alla efterlängtade. När man väl vant sig vid att bo på behörigt avstånd från föräldrar, så tror jag att det är svårt att bara spola tillbaka. För nu så får jag sköta tvätten själv, laga mat under insyn av Axel (Ze head chef) och bara bete mig lite smådräggigt. Livet som singel är inte bättre än vad man gör det till, men jag kan knepen att göra det precis så bra som det kan bli!
Med AC/DC i hörlurarna så tänker jag bara på dåliga bloggämnen. Jag tror att de har upnått nirvana, de vet nog vad det hela går ut på. Bon Scott visste det säkerligen, innan det att han av en ren händelse fick för stor insyn i det hela- and died a death befitting of a true hero. Om jag skulle kunna göra någon död ogjord, vilken som helst, så skulle jag definitivt välja mellan Jesus och Bon Scott. Båda profeter i dess sanna mening!
Från ingenstans så har dessutom fotbollssuget krypit tillbaka. Ryggen har inte sagt ifrån på länge och det pirrar till lite i benen när jag ser Messi och Ronaldo. Tror att det som drog mig till sporten dels var det att jag var ganska hyfsad i det men sen framförallt att det var kul att få vara en liten Lucifer emellan åt. Göra en Henke och nypa någon där det känns eller bara retas som i Monthy Python. God I miss them ol' days...
Kan kort bara nämna att jag haft lite problem med att publicera på bloggen här så därför så har en del inlägg inte kommit till stånd. Men nu hoppas jag att jag blivit kvitt problemet och att jag därmed kan skriva närhelst jag känner för det. Som idag- bara lägga sig i sängen och skriva. Det blir säkert något inlägg under helgen. Vi får höras då, arrivederci!
// Grynolf "Grytan" Bertilsdottir
Kommentarer
Trackback
